Närhet

När jag sitter här med mammas hand i min så hinner jag tänka. Jag tänker på vilka mammaminnen jag vill bära med mig och dela med mig av. Mamma älskade solen. Hon var alltid brun som en pepparkaka och jag kommer ihåg hur hon satt mot husväggen på Bergsrådsvägen och njöt av vårens första värmande solstrålar. Och när vi var på landet om somrarna så var det sol och bad som genomsyrade våra dagar. Solen blev även hennes ovän. När hon för några år sedan fick en hudförändring , då var det slut solat. Just nu skiner solen in genom fönstret men det är inget som mamma märker......Hon sover. Hon sover djupt. Jag har så svårt att vänja mig vid tanken på att hon kommer att lämna oss och att det kommer att ske snart. Kroppen går på sparlåga och livet håller sakta på avslutas. Ofattbart.