Ändrade planer

Som sagt det blev inte riktigt som tänkt i dag. Planen var ju att fixa födelsedagspresenter men nope så blev det inte. Det blev en sväng till SÖS istället, igen!

 

Så här var det. Jag promenerade hem till pappa och vi åkte sen mot Gustavsberg, där en av presenterna skulle inhandlas. I höjd med Nacka Forum ringer pappas telefon och i andra ändan var hans doktor från vårdcentralen. Varanprovet han hade lämnat i morse var "way to high" det var över 8 och det ska ligga mellan 2-3. Så doktorns "order" var - Jörgen nu åker du raka vägen till SÖS akuten, och en doktor säger man inte emot.

Väl framme så insåg jag snabbt att det här kommer att kunna ta tid då det var kö redan vid receptionen. Men ett högt varanvärde är lika med hög prioritet och efter dryga 3 timmar kunde vi lämna akuten.

Det som hände var att antibiotikan han fick mot lunginflammationen och varanet inte "gifter" sig med varandra, snarare tvärtom, så ordinationen blev ett varanuppehåll till antibiotikan är uppäten. SKÖNT!

Det gick väl ingen direkt nöd på oss där, vi spelade Wordfeud och beundrade personalens arbete.

 

Jag måste dela med mig av mina funderingar kring svensk sjukvård och i det här fallet vården på Södersjukhuset. Jag är stum av beundran och anledningen till det är de händelser jag nu ska delge er.

 

Redan i receptionen möts man av en medmänsklighet och empati. Trots den aldrig sinande ström av riktigt sjuka och mindre sjuka människor som tar sig fram till luckan där sjuksköterskor/biträden tar emot, så möts varje besökare av samma respekt och medmänskliga värme. Inne på själva akuten bemöts människor på samma sätt, varje krämpa, sjukdomstillstånd och åkomma tas på största allvar. Och jag upplever att det finns tid att stanna upp, tid att lyssna, tid att lägga en lugnade hand på en ensam,ledsen, förvirrad och sjuk människa.

 

Men det som fick mina ögon att nästan tåras var när den förvirrade 99 åriga dam som "försvann"från Sös akuten (i väntan på sin taxi hem)tidigare under förmiddagen  kom tillbaka till akuten med ambulans. Ni skulle ha sett den glädjen personalen visade och hur de tog hand om henne. Lilla tanten fick kaffe och sen fick hon sitta hos systrarna och vänta till hennes dotter skulle komma personligen och hämta hem sin mamma. Herregud undra hur gammal dottern var??

 

Jag kunde  inte låta bli att lyssna...... Den lilla tanten var en härlig och ovanligt pigg liten dam, men så klart märkt av åren. Hon pratade glatt med personalen. Hon skulle minsann bo kvar hemma och hon tänkte fortsätta att handla själv trots att hon hade hemtjänst för man behöver ju röra på sig när man är så gammal som jag......

- Men varför satt du inte kvar och väntade på taxin frågade en sjuksköterska

- Jaaa jag vet inte men det dröjde... jag är lite virrig så det var nog därför.

Det man slås av på akuten är att så många människor verkar vara så ensamma, skrämmande eller hur? Men vilken tur att det finns personal som bryr sig då.

 

Mina tankar om sjukvårdens besparingar har jag haft sen mammas vistelse på SÖS. Hennes sista tid i livet fick hon tillbringa i ett rum utan gardiner, ett rum med hål i väggarna efter nedmonterade hyllor/monitorer eller dylikt och det gjorde mig så ledsen. Personalen kämpar för att ge alla en god vård och omsorg och de gör ett fantastiskt arbete men i dagens samhälle så värderas inte deras arbete särskilt högt. Jämför löner för vård och omsorgspersonal med IT-media- politiker. Skillnad eller hur? Men i slutändan när man blir sjuk, när man blir beroende av någon annans omsorg då är det plånboken som styr vilken vård man får eller kan köpa sig. Rättvist? Nä det tycker jag inte. När Persson opererade sin höft på SÖS då stängde man en hel avdelning, undrar hur många "vanlig" höfter fick sina operationer inställda då kan man ju fundera på.

 

Hur som helst så vilja jag iaf hissa personalen på SÖS, ni är BÄST!

 

KRAMAR & KÄRLEK

H