Tänk det spelar ingen roll hur "stora" ens barn blir, jag blir alltid påverkad av det som händer dem.
Ickas ögon som bara "trasslar och grumlar", hennes sockervärden som hoppar upp och ner, fast hon vet vad hon ska äta och göra för att hålla det i schack, och nu har Jeanette fått alldeles för högt blodtryck. Turligt nog i graviditetens slutfas.
Men vad jag egentligen vill säga är att i lägen när allt är jobbigt och tufft för ens barn då vill man ta upp dem i knät oavsett hur gamla de är, krama om dem och blåsa bort det dumma! Precis som när de var små.
Men allt ordnar sig såklart. Positivt tänkande är en viktig ingrediens i livet. Bebisen i magen mår bra och den sparkade och buffade som bara den i dag. Tänk att jag ska bli mormor, underbart.
I dag fick jag även lyssna till bebbens hjärtljud, vilken känsla. Detta lilla knyte kommer att bli överöst av kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar